WESTMINSTER USA FEB 2010, judge Richard Bauer

>
En på alla sätt annorlunda utställning. Antalet hundar är maximerat till 2.500 och endast amerikanska champions får deltaga. Många raser hade endast ett fåtal hundar anmälda, största rasen hade 49 och Kineserna 33 st. Tikar och hannar tävlar tillsammans i en klass om BIR och BIM. Ringarna är relativt små. Nästan alla hundar visas av handlers och är mycket välvisade.


Trängseln där hundarna var i numrerade bås var formidabel. Utställarna förväntades stå vid sin hunds bås från tidiga morgon till kl 20.00. Inga stolar var tillåtna i gångarna, som tur var var en del bås tomma, tack och lov. Montrarna var små av utrymmesskäl och det var mest smycken till försäljning. Amerikanarna är väldigt högljudda vid ringside, ropar och skriker, mycket jobbigt.


Vi hade varit på en Kinesspecial dagen innan med 47 anmälningar. Intrycket efter två utställningar är att Kineser i USA är både stora och små, korta i ryggen klena benstommar och dåligt kroppade. Bara ett fåtal hade bra rörelser. Puffarna hade extremt väl iordninggjorda pälsar. Märkligt nog är inte solarium populärt där så hundarna var mycket bleka förutom de som kom från Texas och Kalifornien. Temperamenten var överlag bra. En hund imponerade stort på mig, en tik nästan 14 år gammal, underbar storlek, kropp, typ, uttryck, öron, behåring , hals och resning, hade hon varit några år yngre hade hon vunnit helt klart, hennes namn är

Ch Gingery´s Goddess of Victory. Tyvärr har vi ingen bild på henne.

Westminster BIR: US Ch FaeryDreamer’s Dragon Song (bilden är från dagen innan).

Westminster BIM: US Ch Risin Stars China Doll.

Eftersom Kineserna var så många delade domaren upp de i tikar och hanar. Cleo såg helt annorlunda ut, välkroppad med härliga rörelser och ett glatt showhumör ståendes på löst koppel helt koncentrerad på Rebecca. Vi blev totalt överraskade och glada då hon blev utplockad bland de fem bästa tikarna.

Judge Richard Bauer, photo John Asheby.

Alltid lika glada och spexiga Anna Strömberg fanns så klart i vimlet. Idag vann hon BIR på afghan.

American style.

För att se kinesbedömingen följ denna länk:
http://www.westminsterkennelclub.org/2010/video/breed/index.html

A show different to all other shows. The number of dogs entered are limited to 2.500 and only American champions can be entered. Many breeds had just a few entries, biggest number was 49 and the Cresteds were 33. Bitches and dogs compete together in one class, BOB and BOS class.The rings are quite small, Almost all dogs are shown by handlers and they are expertly handled. The area were the dogs were benched was extremly overcrowded. The exhibitors were expected to stand up next to their dog´s bench from early morning until 8pm. No chairs were allowed in the allies, luckily some benches were empty.

The commercial stands were small due to the lack of space and mostly jewellery was for sale.

The Americans are very loud when cheering the dogs from ringside, shouting and screeming, most anoying

We had been to a Crested Speciality show the day before with 47 entries and the impression after two shows is that American Cresteds have all sizes, short backs, thin bone and bodies. Only a few had good movements. P/P coats were done up to extreme, strangly enough sunlamps had not been used and only dogs from Texas and California had good colours. Temperaments were overall good.

As the cresteds were so many the judge first took in the bitches in the ring and then the dogs. Cleo looked so different to the others, good body, happy gay movement and her usual happy self standing on a loose lead just looking at Rebecca. We were thrilled when she was pulled out amongst the five best bitches. They then met the five best dogs in the BOB and BOS competition.

Behind the scene!