Om kinesen…

Fick detta mail från Birgitta i Gnesta en betraktelse över vår mycket speciella ras:
“Jag ser fram emot utställningen i Skogås. Jag förstår inte varför jag tycker det är så roligt med utställningar när jag egentligen tycker det är helt korkat!!???????? Fast jag gillar ju hundar också och då speciellt en ras som är glad, pigg, har bråttom, hittar på rackartyg, kissar i mammas soffa, sover i sängen, under och över täcket, tigger vid bordet (utan att få nå’t numera),  går lösa ute, kommer på en enda visselsignal, och slår omkull mig och skriker och gråter av glädje när jag varit i tvättstugan fem minuter, pratar med ögonen t ex när jag skall gå ut utväxlas följande samtal mellan Funny och mej: Nej gumman nu får du stanna inne. Svar: ok men du vet hur det blir, jag pinkar i vänstra soffan! Ha ha! Då stänger jag dörren dit. Svar, Och det tror du hjälper det finns fler soffor, kommer du ihåg den blå!??? Va? HUR SKALL  DU NU  GÖRA, Hihi!  Ok du får väl fälja med då! Svar: just det, och Boyboy också va?  Suck!  Ja vad vore livet utan dessa två kineser? Var har dess varelser varit i mitt tidigare liv?”